Globalpartiet letar efter en helt ny samhällsmodell. Idag bygger hela världens ekonomi på tillväxt och konsumtion, till mesta delen konsumtion av olika produkter, dvs förbrukningsvaror. En sån samhällsmodell är inte längre miljömässigt hållbar. Och allt fler verkar ställa sig frågan om den är så bra för vårt mentala välbefinnande heller.
Därför måste vi skapa system för att minska konsumtion av alla typer av förbrukningsvaror, från mat till kläder och bilar. Konsumtion av produkter måste till varje pris begränsas, istället för att som idag uppmuntras. Vi måste ifrån slösarsamhället där pris är den enda faktorn och vi köper allt vi har råd med och gå emot ett tankesätt där vi istället försöker förbruka så lite som möjligt, i alla sammanhang och av alla produkter, utan att för den skull förlora vår höga levnadsstandard.
Kan då en samhällsmodell baserad på konsumtion ändå bibehållas? Ja, om konsumtionen i betydligt större omfattning handlar om tjänster samt att de produkter som konsumeras har mycket lång livslängd och/eller väldigt liten inverkan på miljön. Men på sikt vore det intressant att hitta en helt ny samhällsmodell, som inte bygger på konsumtion överhuvudtaget. Där konsumtion endast sker när det verkligen är nödvändigt och där en plötsligt minskad konsumtion och produktion på global nivå inte medför en kris och inte på något sätt påverkar vår välfärd.
För det mest intressanta med globaliseringen är väl inte att vi skapar större marknader som ger billigare produkter, vilket i sin tur leder till att vi kan köpa mer (och möjligen till att företagsvinsterna blir högre). Fördelen med globaliseringen borde väl istället vara att vi kan utbyta fler goda idéer över gränserna, lära känna nya människor som vi aldrig skulle kunna ha kommit i kontakt med tidigare, utbyta spännande kulturella erfarenheter och ta del av viktiga framsteg inom avgörande forskningsområden såsom medicin, energi och miljöteknik.
I denna nya samhällsmodell ingår även att hitta en modell där ingen behöver förvärvsarbeta mer än nödvändigt. Vi ska inte skapa nya arbetstillfällen, eftersom de flesta inte vill jobba mer utan mindre. Istället måste vi bli bättre på att snabbt och flexibelt kunna omfördela de arbetstillfällen som finns och behövs. I denna nya samhällsmodell är inte heller tillväxt så viktig. I alla fall inte ekonomisk. Jordens, mänsklighetens och enskilda individers välmående är istället prioritet nummer ett. I Bhutan pratar man om Bruttonationallyckan som främsta mål. Låt oss ersätta BNP med något åt det hållet.
Vi skulle alltså gå från ett vinstbaserat samhälle till ett nyttobaserat. Det handlar inte om att vi ska gå tillbaks till stenåldern eller ens minska vår standard, det handlar inte heller om att vi ska införa kommunism. Det handlar istället om att vi ska inse att en viktig era i mänklighetens historia nu är över och vi står på tröskeln till nästa utvecklingsstadie. De senaste århundradena har vi jobbat hårt för att lösa produktionsproblemet, dvs hitta system som gör att alla kan ha en bekväm materiell levnadsstandard och varken behöva vara oroliga för om de ska finnas mat på bordet eller om man ska frysa på vintern. Vi har nu löst det problemet och genom en viss omfördelning av världens resurser kan lösningen inom kort omfatta hela jordens befolkning. Det är därför dags att mänskligheten går in i nästa utvecklingsfas och börjar titta på nya samhällsmodeller som gör att vi kan gå vidare. Just nu har vi fastnat.
Dags för nytt steg i människans utveckling
Mänskligheten har nämligen utan att fatta det nåt ett helt nytt stadie i utvecklingen. Ett där vi inte längre behöver kämpa med näbbar och klor för att överleva. Vi behöver inte längre konkurrera med andra människor för att få tak över huvudet eller mat på bordet. Men vi är så vana vid att vi måste slita för överlevnad att vi har svårt att ställa om. Vi har fastnat i den samhällsmodell som vår explosionsartade materiella utveckling krävt och vet nu inte hur vi ska komma ur det ekorrhjul vi skapat. Från jakt- och samlarperioden, vidare till mer civiliserade samhällen med jordbruk och boskap och sen till industrialismens genombrott och marknadsekonomin. Under alla dessa perioder har vi varit tvungna att fokusera på oss själva och konkurrera med andra för att överhuvudtaget överleva. Även under modern tid, då välståndet varit stort på många håll, men inte räckt till alla. Det har förstås gått från konkurrens mellan individer eller små grupper till konkurrens på mer nationell nivå, men det har fortfarande varit en fråga om överlevnad.Men nu är vi inte kvar där längre. Bara mentalt. Det finns tillräckliga resurser på vår jord för att alla ska kunna leva ett bekvämt och tryggt liv med en rimlig levandsstandard. Och vi har tillräcklig kunskap för att utnyttja den möjligheten och sprida välfärden över hela världen. Vi behöver egentligen inte konkurrera längre. Att vara profitmaximerande ger inte längre så mycket ur överlevnadssynpunkt och vad gäller livskvalitet. Det enda det ger är mer saker.
Så nu är det dags att vi glömmer det gamla fokuset på konkurrens, ekonomisk tillväxt och ständigt ökad materiell standard, för att istället fundera på hur vi kan bli bättre på att må bra och trivas tillsammans. Vi borde fira att vi inte längre behöver konkurrera inom den mänskliga rasen. Och börja utveckla oss som människor istället för att bara utveckla tekniken runt omkring oss.
En värld
Grunden för Globalpartiet är synsättet att vi lever i en och samma värld. Internationell konkurrens och protektionism är inte intressantare på nationell nivå än vad den är på regional nivå i Sverige. Vi tycker man borde se på andra länder ungefär som vi ser på ett annat län eller en annan kommun inom vårt eget län. Även i fortsättningen kommer människor givetvis stå sin egen omgivning närmast och jobba hårdast för lokal utveckling. Det går inte att komma undan. Men det ska inte ske till vilket pris som helst. En skåning vill naturligtvis i första hand säkra jobben i Skåne, men han vill för den skull inte se människor dö av svält i Göteborg eller Umeå. En Stockholmare vill ha låga priser, men inte på grund av att en gotlänning eller en värmlänning lever på 1.000 kr i månaden för att producera varorna. Samma syn vill vi vidga till att omfatta hela världen. Vi kanske jobbar hårdast för vår lokala utveckling, men inte till priset av att någon annan lever på existensminimum. Utveckling och förbättrad grundstandard är intressant även i fortsättningen, men alla ska vara med på tåget, oavsett var i världen de lever. Annars kan vi lika gärna vara utan utvecklingen.Vi måste inse att företeelser som otrygga arbetsförhållanden, barnarbete och miljöförstöring i utvecklingsländer till största delen beror på de krav som konsumenterna i västvärlden ställer. Det är vi som är huvudansvariga för dessa problem, inte några enstaka internationella företagsledare eller de styrande i dessa fattiga länder. Det är vår ovilja att ställa krav på produktionsförhållandena, och därmed offra något av vår höga standard, som upprätthåller fattigdomen i världen och som gör att vi måste fortsätta förstöra den natur vi är beroende av.
Globalpartiet tror inte på den bild av människan som i allt högre grad kablas ut över världen, dvs att människan är egoistisk av naturen och det inte går att göra nåt åt, det är bara att bejaka. Även forskning visar att människan kan vara både och, att det är situationen och förutsättningarna som avgör vilket drag som framträder mest.
Det finns många exempel på samhällen där egoismen inte varit lika framträdande. Såsom eskimåer, indianfolk och aboriginer. Och de är ju människor lika mycket som vi i den ”moderna” västvärlden, så därmed är det väl bevisat att egoism inte är en naturlig egenskap hos människor. Vi tror tvärtom att det även i västvärlden fortfarande bara är en liten del av befolkningen som är utpräglat egoistiska. Dock är det ofta dessa som har mest inflytande och makt.
Vi tjänar på att dela med oss
Globalpartiet vill också ta fasta på det som en stor del av den yngre generationen i dagens samhälle redan förstått. Att man tjänar på att dela med sig. Att krampaktigt sitta och hålla på sina patent och sin upphovsrätt kan man kanske som individ eller enskilt företag tjäna på kortsiktigt, men i längden vinner alla på att vi delar med oss av idéer, uppfinningar och annan information så fritt som möjligt. Med den grundinställningen kan vi tillsammans lösa problem och skapa nya möjligheter i en takt som vi inte ens varit i närheten av tidigare. Internet är här ett viktigt instrument, men attityder och regler i samhället måste också ändras om vi ska komma nån vart.
Mer demokratisk demokrati
En annan viktig del i Globalpartiets politiska modell är att öka vanliga människors inflytande i politiken, dvs att förbättra demokratin. Den demokratiska modell vi idag har borde ses över och moderniseras. Den traditionella parlamentarismen har varit nödvändig för att kunna hantera ett demokratiskt system på ett effektivt sätt, men innebär samtidigt stora begränsningar i demokratin. Det är därför dags att se bortom parlamentarismen. Med den nya teknik som nu funnits länge borde vi vara redo för att ta nästa steg i utvecklingen och få en betydligt mer demokratisk demokrati. Som en viktig del i detta vill Globalpartiet se mer direktinflytande i form av folkomröstningar även i mindre frågor. Med hjälp av internet borde detta nu faktiskt vara möjligt att genomföra i praktiken. Dessa ”folkomröstningar” behöver inte vara styrande, utan kan i många fall fungera som endast vägledande, dvs ett sätt för folket att få tala om för politikerna att dom är tydligt för eller emot vissa beslut. Sen tar politikerna beslut utifrån både denna insikt och andra beslutsunderlag. Vi inser dock att det kan finnas en hel del problem med detta, såsom att beslut blir alltför populistiska och det blir svårt att driva en långsiktig politik. Vi vet ännu inte exakt hur systemet ska se ut för att fungera, men vi tycker det är dags att åtminstone börja skissa på modeller för direkdemokrati.Vi tror dessutom att denna ökade direktdemokrati samtidigt skulle kunna ha effekten att nödvändiga globala beslut, såsom klimatfrågan, kan tas snabbare genom att folket enkelt och tydligt kan visa var det står och därmed ge politikerna mod och vilja att ta kraftfulla och obekväma beslut.
En viktig fråga är också att minska möjligheten att i demokratiskt styrda länder kunna kringgå demokratin genom tillgång till omfattande ekonomiska medel. Det är idag alldeles för lätt att påverka beslut och ”styra folks vilja” på grund av överlägsna ekonomiska tillgångar. Politiker låter sig alldeles för lätt övertygas av starka ekonomiska intressen och den som har pengar får mycket större genomslagskraft i media. Vi vill ha ett samhälle grundat på demokrati, inte plånbok, karisma eller inflytelserika kontaktnät.
Även vad gäller konsumtion blir detta viktigt. Idag betalar vi enbart med pengar när vi köper en vara, vilket gör att ju mer pengar man har desto mer tillåts man påfresta miljön med sin konsumtion. Borde vi inte också betala med en miljökvot?
